Oslo nästa!
Packningen börjar ta sig! Kamera, dator och anteckningsblock är nerpackat för lite jobb. Och skorna nerpackade för löpturer!
Att ta sig runt på två snabba ben är ett överlägset sätt att lära känna nya städer! Sist jag var i Oslo var det den lilla rundan runt Sognsvann som gällde, Oslobornas söta fritidsmecka rätt nära stan. Får se vad det blir nu, lite mer trottoartrampande tror jag! Sajten Visitnorway har samlat lite bra löpartips, kolla in här.
Årsta-Mammons tempel
En sådan här hopplös dag, när inte ens solskenet eller en stundande kväll med fina vänner gör en på bra humör, krävs det ett mål för att överhuvudtaget ta på sig löparskorna. Jag lovade mig själv en present om jag orkade ut, så på slingervägar i förorten sprang jag hit:
Tror det blev 12-13 kilometer ungefär, om man räknar in alla omvägar och kringelikrokar jag tog av misstag. Och en påse färgglatt swedish fish-godis, en banan och senaste Runners world!
I morgon blir det nog Oslo. Löparskorna ska med och staden ska utforskas. Mjölksyra i låren är nog att vänta, tack vare alla norska mardrömsbackar. Men mest får man träffa syster, roa sig kjempegott, se nya vyer och skriva någon liten text.
Nyttig söndag med groddar.
Söndag till ära väntade dubbla pass. Well. Inte så hårda, men ändock. Blev så inspirerad av Morgonpasset Helg i P3:s träningsprat att jag gav mig ut på en lugn 45-minuters joggtur innan grötfrukosten. Och på eftermiddagen blev jag rastlös och tog en vända till Friskis Ringen för styrketräning och lekte lite med vikterna framför spegeln.
Toppade sedan allt med att greja ihop vad som på Stockholms caféer så chict kallas för hälsotallrik till middag, med kyckling, keso, bulgur, mango, fetaost och groddar. Groddar! Groddar alltså. Det har jag inte ätit sedan i lågstadiet. (Då fick man förövrigt bara ta ett glas juice per person i 90-talskrisens snålfattiga glesbygdspräglade småstadsskola.)
Betyget till groddarna - afalfagroddar från Svenska groddar - blir dock 7/10 med lite citron på! Bättre än matsalen 1994 i allafall.
Nu ska jag ta ett glas rött som blev kvar sedan igår och äta geishachoklad. Japp. Lagom är bäst.
Kondition i fokus på lunchpasset
Hann med ett snabbt jympapass på Friskis city i går, mellan möte och lunch på stan. Det var ett lunchpass, vilket betyder att det bara är 35 minuter. Istället för två styrkedelar hinner man bara med en styrkedel och jag tror smidighetsavdelningarna också har krympts ner. Man satsar på kondition och koordination helt enkelt.
Smart. På lunchen hinner man inte så mycket mer än 35 minuter, även om jag skulle önska att man minskade ännu mer på smidighetsdelarna så man hann bränna och spänna lite mer på de få minutrarna. Fast andra kanske tycker tvärtom. Och jag, som inte gått på pass (förutom skivstång) på länge hade fullt sjå att hålla koll på armar och ben.
Smart. På lunchen hinner man inte så mycket mer än 35 minuter, även om jag skulle önska att man minskade ännu mer på smidighetsdelarna så man hann bränna och spänna lite mer på de få minutrarna. Fast andra kanske tycker tvärtom. Och jag, som inte gått på pass (förutom skivstång) på länge hade fullt sjå att hålla koll på armar och ben.
Efter minipasset tog jag mig ut i ombyggnadsdammande gymmet (ska bli större, och bättre hoppas jag) och lyfte lite vikter. Ryggen ska bli starkare! Fick dock bli ett kortpass, känner någon slags förkylning smyga sig på.
I dag har jag en produktiv dag. Klev upp sju, skrev klart två inlämningsuppgifter till kurserna jag läser, skickade lite viktiga mejl, städade lägenheten och möblerade om. Nu blir det löptur innan eftermiddagens uppdrag!
Milen i regnet.
Tror jag tidigare skrev någon rad om hur bra det är att kunna mäta sina rundor i efterhand, om man nu inte har någon teknisk manick som gör det åt en medan man springer. Tidningen "I form" har en på sin webb, till exempel, och där mätte jag idag, efter löpturen som alldeles precis blev en milrunda.
--
Bäst att köra ett gäng sådana innan Hässelbyloppet tänkte jag. Med en härlig träningsvärk från gårdagens gymmande lämnade jag studielitteraturen och gav mig ut i ett strilande septemberregn. Så här: http://iform.se/rundan/arsta/milen-i-soderort
Styrketräning mot aggression.
I dag, dagen efter ett mycket otrevligt valresultat, var en bra dag att testa hur bra styrketräning är mot aggression. Jag och Elin möttes upp på Friskis Ringen och svettades, morrade och suckade över främlingsrädslans intåg i svensk riksdag. En halvtimme löpband och rygg/armstyrka blev fokus för min del. Kändes bra.
--
Och jo, lite bättre blev det kanske i hjärnan också, eftersom jag istället lyckades göra något konstruktivt mot kvällningen och pallrade mig ner till Sergels torg tillsammans med säkert sextusen andra som ogillade valresultatet.
--
Sedan blev det stärkande måndagsmiddag - nybakat bröd (av morot, havre, vete och dinkel) med leverpastej och en skål ångande grönsakssoppa. Det ni!
--
Milen under 51 minuter.
Ska jag väl klara av. 51 minuter var tiden jag fick på Tjejmilen ifjol, sist jag mätte alltså (ja, jag är ingen mätarmänniska, jag springer på känsla, eufori och energi). Om några veckor är det dags för Hässelbyloppet och då är mitt mål att åtminstone inte få en sämre tid. Gärna flera minuter snabbare faktiskt.
Därför är tanken att lägga in lite tempo-pass och springa lite snabbare. I morse blev det ett par spurter på slutet, men i morgon kör jag igång på riktigt. Får ta sikte på olika höbalar, kor, postlådor och sådant här på landsvägen och köra lite mer regelbundna spurter! Syrran kommer hem också, hon får coacha och peppa.
Vet dock inte säkert hur mycket man kan kapa, bara sådär? Skulle tro att jag är i ungefär samma form som när jag sprang på 51 minuter, och då kändes det som om jag hade mycket krafter kvar. Första Tjejmilen-kilometrarna gick i riktigt mes-tempo, mest för att det var så trångt och man inte kunde springa om folk. Men 3-5 minuter borde inte vara omöjligt.
Något som talar mot en riktig supertid är dock detta: Elins inflyttningsfest, dagen innan! Otajming, men med det mesta vatten och en tidig hemgång, samt rejält med bra mat ska jag nog orka med båda. Och jag vill inte missa någon av tillställningarna - både livet och träningen ska njutas av!
Apropå att det bara var 3 grader ute i morse. Dags att införskaffa något sådant här? Eller kommer jag bara se ut som en långsmal svooshande alien med slät silverhjässa i morgondimmorna? Kanske skrämmer barnen?
Vantar och mössa från Nike. Bild från Stadium.se.
Hemåt i morgondimman.
Vaknade klockan halv sju. Tre grader ute. Far och faster strax på väg söderut i bilen. Vad annat göra än att åka med, be att bli avsläppt sju kilometer hemifrån och sedan springa tillbaka i morgondimman, mot efterlängtad frukost och het dusch?
Hej, hej!
Spring några mil längs landsvägen här hemma. Var femte minut, eller var femtonde, beroende på om det är rusningstrafik eller inte, kommer en bil. Risken är stor (eller chansen kanske...) att det är en bekant, eller någon som tror de känner mig.
Vem som kör är dock totalt omöjligt att se genom min svettiga lugg som dansar framför ögonen och bilarnas blänkande vindrutor när de studsar förbi i 110 på den gropiga 80-vägen. Men, tänk om någon vinkar åt mig? "Titta, nu är hon hemma fröken, och springer gör hon som vanligt, heja heja, huva huva. Vink vink."
Här är det hårda straff på att inte hälsa tillbaka. Möjligheten att jag inte ser vem som sitter i bilen eller har lärt mig alla grannars bilnummer utantill finns inte i sinnevärlden. Hälsar man inte har man med största sannolikhet blivit fin i kanten. Så jag vinkar till alla bilar numera. Kanske inte till bussen, även om det är den som borde få en vinkning när den halvtom blåser fram längs älven fyra gånger om dagen. Nu är det dom i bilarna som får skämmas om de inte hälsar.
Landsvägen ser förövrigt likadan ut som i juni.
Man orkar inte alltid springa.
Ibland måste man vila tassarna lite också.
Årstaäpplen
Innan jag satte mig på tåg och buss norrut tog jag en 45-minuters löptur genom Östberga/Älvsjö/Årsta. Morgondimma med en sol som kämpade sig synlig i ett gulvitt dis över söderort. På Årstafältet fanns massor av fallfrukt. September är fint.
Anmäld till Hässelbyloppet!
10 oktober smäller det, jag har anmält mig till Hässelbyloppet i västra Stockholm.
Sådärja. Nu är det bara att börja träna hårdare, med min Tjejmilstid på 51 minuter hamnade jag i första seedningsgruppen för motionärer så det lär vara bra tempo. Bra i och för sig, så jag får kämpa lite. Kul att ha något att sikta på, får jag hålla mig frisk genom höstkalla vindar så blir det prima detta!
Uppe med tuppen.....
... som vanligt faktiskt. I morse blev det faktiskt bara en rask promenad innan möte och jobb, har ju varit förkyd men känner mig bättre.
Men jag gillar morgonträning, och mår jag bättre blir det kanske en riktig löptur vid 6.30-tiden i morgon, när solen just går upp. Och det ska visst vara rätt bra att träna på morgonen också, läste jag i Aktiv träning.
Nu är det dags för en mer stilla uppgift, första föreläsningen i kursen Nätkulturer på distans från Uppsala universitet! Ingen träning, men mycket intressant om sociala medier.
Men jag gillar morgonträning, och mår jag bättre blir det kanske en riktig löptur vid 6.30-tiden i morgon, när solen just går upp. Och det ska visst vara rätt bra att träna på morgonen också, läste jag i Aktiv träning.
Nu är det dags för en mer stilla uppgift, första föreläsningen i kursen Nätkulturer på distans från Uppsala universitet! Ingen träning, men mycket intressant om sociala medier.
