Milen under 51 minuter.
Ska jag väl klara av. 51 minuter var tiden jag fick på Tjejmilen ifjol, sist jag mätte alltså (ja, jag är ingen mätarmänniska, jag springer på känsla, eufori och energi). Om några veckor är det dags för Hässelbyloppet och då är mitt mål att åtminstone inte få en sämre tid. Gärna flera minuter snabbare faktiskt.
Därför är tanken att lägga in lite tempo-pass och springa lite snabbare. I morse blev det ett par spurter på slutet, men i morgon kör jag igång på riktigt. Får ta sikte på olika höbalar, kor, postlådor och sådant här på landsvägen och köra lite mer regelbundna spurter! Syrran kommer hem också, hon får coacha och peppa.
Vet dock inte säkert hur mycket man kan kapa, bara sådär? Skulle tro att jag är i ungefär samma form som när jag sprang på 51 minuter, och då kändes det som om jag hade mycket krafter kvar. Första Tjejmilen-kilometrarna gick i riktigt mes-tempo, mest för att det var så trångt och man inte kunde springa om folk. Men 3-5 minuter borde inte vara omöjligt.
Något som talar mot en riktig supertid är dock detta: Elins inflyttningsfest, dagen innan! Otajming, men med det mesta vatten och en tidig hemgång, samt rejält med bra mat ska jag nog orka med båda. Och jag vill inte missa någon av tillställningarna - både livet och träningen ska njutas av!
Apropå att det bara var 3 grader ute i morse. Dags att införskaffa något sådant här? Eller kommer jag bara se ut som en långsmal svooshande alien med slät silverhjässa i morgondimmorna? Kanske skrämmer barnen?
Vantar och mössa från Nike. Bild från Stadium.se.
Kommentarer
Postat av: Cristina
såna där hanskar verkar ju jätte bra, fryser också om händerna!
Trackback
