Ja, det var jag. Och det VAR varmt.
Claes Runheim skriver i Runners World om hur puckat det måste vara att springa i långa tights när det är varmt.
Klockan är fem i sju. 25 grader i skuggan, i dag igen. Karin springer till jobbet, 45 minuter. I långa tights. Och ja, förlorade en hel del vatten dårå. Och salt. Ge mig salt. Chips.
Tur att jag springer, så mycket chips och saft som jag vill äta dessa dar. Eller så köper man korta fräcka shorts?
... näeee.
Klockan är fem i sju. 25 grader i skuggan, i dag igen. Karin springer till jobbet, 45 minuter. I långa tights. Och ja, förlorade en hel del vatten dårå. Och salt. Ge mig salt. Chips.
Tur att jag springer, så mycket chips och saft som jag vill äta dessa dar. Eller så köper man korta fräcka shorts?
... näeee.
Run, baby.
Åh, det finns så mycket kom-i-gång-och-träna-nu-soffpotatisar-tips i tidningarna. Senast pappers-DN idag där Blossom tipsar om hur man ska börja träna på semestern. Och så en lista: Det här är de positiva effekterna. Och så en lista: Så här börjar du, schema dag för dag.
Och jo, det är nog bra. Alltid är det någon som inte tränar som börjar och då kan det ju inte vara negativt. Men jag undrar jag om de där texterna alltid måste vara skrivna likadant?
Jag började träna när jag var femton år. Innan dess var jag en mullig liten unge som gillade oboy. Jag gillade friidrott, basket och sånt också, men min brist på tålamod och min blyyghet gjorde att jag mest var nervös på träningarna. Det hjälpte inte heller att jag inombords ville veta bäst och även om jag inte käftade emot tränare eller gympalärare ändrade jag alltid lite på övningarna i smyg. Dold rebell. Men så blev jag ju inte någon stjärna heller.
Men när jag var femton, femton centimeter längre och hade fyrahundra ton energi i benen som på tonårsvis måste ut tog jag på mig skorna och sprang iväg. Lite längre för varje gång, utan prestationsångest och bestämda regler. Och utan kom-i-gång-schema, ginseng/avokado/spenat/powersmoothies och Blossom i knallfärgat linne.
Och jo, det är nog bra. Alltid är det någon som inte tränar som börjar och då kan det ju inte vara negativt. Men jag undrar jag om de där texterna alltid måste vara skrivna likadant?
Jag började träna när jag var femton år. Innan dess var jag en mullig liten unge som gillade oboy. Jag gillade friidrott, basket och sånt också, men min brist på tålamod och min blyyghet gjorde att jag mest var nervös på träningarna. Det hjälpte inte heller att jag inombords ville veta bäst och även om jag inte käftade emot tränare eller gympalärare ändrade jag alltid lite på övningarna i smyg. Dold rebell. Men så blev jag ju inte någon stjärna heller.
Men när jag var femton, femton centimeter längre och hade fyrahundra ton energi i benen som på tonårsvis måste ut tog jag på mig skorna och sprang iväg. Lite längre för varje gång, utan prestationsångest och bestämda regler. Och utan kom-i-gång-schema, ginseng/avokado/spenat/powersmoothies och Blossom i knallfärgat linne.
Nya löparvänner.
I form av ett par splirrans adidas. Slängde de gamla eftersom de luktade pinsamt illa och var ganska nersprungna. Dessa ska dock bli nya stjärnor och ackompanjera mina Nike på vägen mot halvmaran!
Dubbla pass...
.. på två dagar. Skivstångspass i går efter jobbet. Har hittat min favorit hittills, onsdagar på Sveavägenfriskis 16.30, Inget mes. Så det är bara att börja jobba tidigt, tjugo över sju, så kan man gå vid fyra och hinner dit! Bokat framöver, om inte sommaren kommer i vägen förstås. Synd det här med sommarscheman på gymmet, tänk på oss som inte har semester och vill fortsätta i våra vanliga träningsrutiner.
Apropå att inte ha semester så önskar jag att jag hade det. (Ja, jag vet att som 24-åring i journalistbranschen är det rätt normalt att inte ha haft semester eller en ledig sommar sedan gymnasiet, och hellre jobb än arbetslös, men det vore fan behövligt att vara ledig mer än en helg i sträck ibland!) I morse när jag tog en löptur bland villaträdgårdar och blommande häckar (/ km)så hade det inte suttit fel att följa upp med en balkongfrukost och en ledig opolerad dag framför sig istället för dataskärmen. Å andra sidan är det ett perfekt sätt att starta en jobbdag på. En jobbdag som sedan blev helt trevlig med intressanta intervjuer.
Apropå att inte ha semester så önskar jag att jag hade det. (Ja, jag vet att som 24-åring i journalistbranschen är det rätt normalt att inte ha haft semester eller en ledig sommar sedan gymnasiet, och hellre jobb än arbetslös, men det vore fan behövligt att vara ledig mer än en helg i sträck ibland!) I morse när jag tog en löptur bland villaträdgårdar och blommande häckar (/ km)så hade det inte suttit fel att följa upp med en balkongfrukost och en ledig opolerad dag framför sig istället för dataskärmen. Å andra sidan är det ett perfekt sätt att starta en jobbdag på. En jobbdag som sedan blev helt trevlig med intressanta intervjuer.
Sommarturer.
Söndags kväll, Årstafältet. Sommar!
Morgontur 45 minuter, Årstaviken kl 06.40 den 10 juni. Skön morgonstart när man vaknar tidigt.
Nu är jag hemma hos mamma och pappa i Sollefteåskogen för att fira student. Grattis lillebror! Soligt ute, springtur blir innan de champagnefyllda studenterna gör det samma, springer ut i Stadsparken alltså.
Solturer.
Har börjar jogga så lugnt och smått. Halsen är inte helt ok och jag känner av en minimal ögoninflammation. I går blev det åtminstone 45 minuter bland kastanj och syrénblom!
Härligt!
Härligt!
