merstuds

Åh, det finns så mycket kom-i-gång-och-träna-nu-soffpotatisar-tips i tidningarna. Senast pappers-DN idag där Blossom tipsar om hur man ska börja träna på semestern. Och så en lista: Det här är de positiva effekterna. Och så en lista: Så här börjar du, schema dag för dag.

Och jo, det är nog bra. Alltid är det någon som inte tränar som börjar och då kan det ju inte vara negativt. Men jag undrar jag om de där texterna alltid måste vara skrivna likadant?

Jag började träna när jag var femton år. Innan dess var jag en mullig liten unge som gillade oboy. Jag gillade friidrott, basket och sånt också, men min brist på tålamod och min blyyghet gjorde att jag mest var nervös på träningarna. Det hjälpte inte heller att jag inombords ville veta bäst och även om jag inte käftade emot tränare eller gympalärare ändrade jag alltid lite på övningarna i smyg. Dold rebell. Men så blev jag ju inte någon stjärna heller.

Men när jag var femton, femton centimeter längre och hade fyrahundra ton energi i benen som på tonårsvis måste ut tog jag på mig skorna och sprang iväg. Lite längre för varje gång, utan prestationsångest och bestämda regler. Och utan kom-i-gång-schema, ginseng/avokado/spenat/powersmoothies och Blossom i knallfärgat linne.