merstuds

Vi väntar lite på att vi ska vakna i en loppig studentlya nånstans. Det är inte riktigt friskt att bo i något som är så himla nytt och stort med nya saker och orepade golv. Hur förtjänade vi detta? När kommer de att upptäcka oss och skicka hem oss till nån sned eternitplatteklädd glesbygdsbelägen fastighet långt från närmsta Ica och med tveksam täckning på mobilt bredband? Där man hör hemma. Med älgar som enda vänner, och vem vet om dom gillar att dricka rose och vad vill dom prata om på fredagarna? Man vet inte. Känns det som.