Livets fudge.

Jag är lite av en sucker för godis. Inte som min härliga vän Emelie, som när hon besökte mig när jag bodde i Umeå hoppade av bussen på Vasaplan för att köpa godis i kiosken, för att sedan fortsätta med samma buss som bara tog paus i 3 minuter. Rätt sugen.

Well, jag åt rätt nyttigt och duktigt hela dagen, sprang en härlig löptur hem, men nu har jag hittat kvarglömd (förstår dock inte hur det kunde hända) vaniljfudgebitar från helgens godispåse och starkt kaffe. Är allt förstört? Nej. Jag råkar faktiskt älska fudge. Mmm. Livskvalitet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0